Emelie och Maria

Vi kom fram igar kvall, austid. Flygresan gick bra, det var langt, segt och trangt, men helt okej, vi sov mesta delen av vagen! vi blev sedan upphamtade pa flygplatsen av Phil och Will, som korde oss till Wangaratta, det lilla samhallet dar vi ska bo ett tag nu. Vi bor hos en familj som Marias mamma har lart kanna genom jobbet, som ar helt fantastiska! De har ett stort vackert hus och vi har till och med ett eget litet hus, ett forre detta stall, riktigt fint! Med egen toalett, kok osv. Det ar helt perfekt, vi kommer aldrig kunna aka harifran :P Familjen ar riktigt trevliga och har tva underbara hundar (tur sa slipper emelie sakna wilmer for mkt) och de har en massa kor, och det ar en miljon insekter har. Vi ar lite for klena for ackliga kryp, upptackte vi igar nar vi skulle sova och det var en farm med tvestjartar i sangen. Vi skrek lite, sedan tog vi papper och forsokte doda dem. Eller Emelie var till och med lite for klen for att doda dom, sa hon slappte bara ut dom!

Vi sov en god natts somn, men vaknade klockan 5.30 pga pigghet, lite jetlagade sa att saga. Maria gick in pa toaletten, men fick snart ropa pa Emelie for att fa stod i jakten pa att doda en tusenfoting.
Vi ska forsoka bli lite mer "hardass" men som dom flesta vet ar vi lite klena. Vi hade nog behovt Sara Byxan Bystrom har tror jag!

Idag ska vi forsoka fixa Aus bankkort och telefonkort osv. Emelies mobil fungerar inte, men det gor Marias, pa ngt konstigt vis!

Vi saknar er dar hemma, men vi mar ganska bra nar vi hor att det ar snostorm dar och sjalv vantar vi pa att klockan ska bli lite mer och cirka 38 + grader. Sug pa den ni!

Love you long time!
Emelie och Maria

Nu är vi framme i Uppsala, där vi ska spendera natten innan avfärd mot Australien. Sitter i en lägenhet full med ungar (Marias syskonbarn) och det pirrar i våra magar. Ryggsäckarna var tunga och vi förstår inte hur vi ska klara att bära dom genom Australien men what to do! Som tur var fick vi lite bärhjälp av två gentlemens när vi klev av bussen i Sundsvall för att kliva på tåget. Bzo och Döjk kom till vår undsättning!
Vi sov hela vägen och tiden gick för fort med tanke på hur trötta vi är. Emelie satt gapandes genom halva Sverige och Maria vaknade av sin egen snarkning!

Det var för jävligt att säga hejdå till våra nära och kära, men nu är det gjort. Vi kommer sakna er som tusan, och vi hoppas att ni vet vilka ni är! puss och kram, ses på lan!